Att ha tre hundar i familjen som inte är ens egna. En gammal hund som är för gammal och dålig i kroppen för att göra det mesta. En medelålders som ska snart bli mamma och som i princip inte vill göra något just nu. En högaktiv 1 åring som är överallt och ingenstans och lite små svår. Detta är vad jag har att jobba med.
Jag har börjat med Zelda, 1 åringen som har en mängd olika svårigheter. Det vi gör just nu är att sitta på mattan och försöka vara lugna. Med klappar, cirklar och strykningar tar vi oss an vår resa. Det gäller att se var vi är och var vi vill komma. Ett steg tillbaka för reflektion är ett steg framåt. Vi gör det som behövs för att vi ska kunna etablera en relation. För bara det, att sitta lugna på en matta är en dröm och vinst i mina öron. Så härligt vi har det!
Smilla, den lugnaste myshunden i världen, njuter av att att få testa. Hennes kropp är inte riktigt med på samma noter. Hon har blivit gammal snabbt och kan inte utföra en hel del av sakerna som hon annars hade njutit av att kunna göra. Idag fick jag istället göra ett beröringspass på henne. För även om hon blir stel av att ligga längre finns det inget hellre Smilla vill än att vara med. Att känna och verkligen kunna gå in för det jag gjorde resulterade i att jag för första gången kunde känna den magiska känslan av samhörighet, gemenskap och harmoni i kroppen. En riktig vi-känsla tillsammans. Nästintill på snudden av den känslan jag fick bara av att se Lexie. Magiskt härlig och skön stund fick vi och jag är tacksam över att jag och Smilla fick uppleva detta tillsammans ❤️
Saffie njuter av att få lite kel här och var. Någon beröringsterapi har vi gjort och det var skönt. Bäst av allt hitintills tycker hon är akupressur. Det är lugnande och härligt om något. Men allra helst av allt ligger hon bara vid sidan av yoga mattan och sänder ut lugn och healing. Något som hon gjort ett bra tag med mig vid meditationer. För henne ger det mest och är det hon vill göra. Till skillnad till Smilla som vill vara med på allt mys och Zelda som hijackar allt med fart utan att inse att vi ska vara lugna så är Saphir trygg med att bara vara. Det är rätt skönt det med ❤️
Alla individerna är så olika i sitt sätt att vara och med vad de gillar. En intressant utmaning för mig på många plan. Det viktigaste är att njuta av stunderna vi får och låta oss känna det vi känner. Att se varje individ för vad de är och vad de behöver. Utifrån deras personligheter, tendenser och vilja till att vara med. Något jag redan börjat förstå och lära mig. Om ett år lär det se helt annorlunda ut. Då har vi gjort någon form av resa ihop och våra relationer lär se helt annorlunda ut. För oavsett vad man gör så kommer det alltid att se annorlunda ut och med hjälp av denna utbildning är jag säker på att alla relationerna kommer vara mer fördjupade på ett eller annat sätt.
Kram Alicia, monstret, drottningen och fismunken
