”Hon tåler ju inget, det är något allvarligt fel” ”Du kanske inte ska ta valpar om hon har sådana problem med mat!”Många ord hör man runt om sig, direktkopplat till detta eller liknande situationer. En vid känsla av att göra fel sveper över vårt hund samhälle. Det är lätt att snöa in sig på det negativa och skapa mer problem än vad det egentligen finns. Samtidigt var jag rädd efter vad som hände med Lexie, men det är också en annan historia, hon belv sjuk efter en katastrofförlossning och innan dess hade hon en stålmage. Detta är historien om Zens matresa, hur den gick från en skrämmande fara till en fantastisk verklighet enkelt genom att se det från ett annat perspektiv. Glöm aldrig att tro på sig själv och inte lita blint på andra.
För ungefär ett år sedan började det med en mage som var krasslig varannan, var tredje vecka. Alltid var det någon dag eller två som hon var riktigt dålig ibland flera. När utbildningen fortsteg och godiset växte blev hon mer och mer känslig för allt tycktes det, allt kring mat kändes hopplöst. Sedan började matte experimentera framåt senhösten när hon ville ge mer barf. En varierad kost med både valptorrfodret, kanin och Mush och allt däremellan tycktes göra det både bättre och sämre, tills det rinniga klegget och en olycklig Zen med en matte som varken visste in eller ut fick börja tänka vart hon skulle vända sig för att reda ut sorlet av rätt val och en Zen som mår bra i magen.
Vi tog hjälp av en kostrådgivare och fick många bra tips och råd, vissa som att använda Biosa pet för god maghälsa, fortsätter vi med idag. Något jag reagerade på när vi var där var att vi inte gick på djupet av de olika protein slagen hon ätit, vad som hade ändrats och sambandet kring allt. Det var kort och dieten blev kokt kyckling med kokta morötter och potatis med tillbehör(biosa, kalk/mineraler & B-vitamin). Detta skulle hon äta ett tag framöver för att lugna magen. Vi höll på ett tag men tyckte inte att det blev bättre, snarare tvärtom. Varannan vecka hade vi diarréer som rann överallt. Bajset när det var okej hade nästan alltid en hinna över sig och en glansig gegga. Vi fick inte gå över till annat foder förrän hon var bra i magen, vilket kostrådgivaren inte trodde skulle ta långtid. När det inte blev bättre började vi fundera över om vi måste ändra något i diet. Vi hörde även av oss till en annan kostrådgivare, mentorn, där med tydligare riktlinjer påpekades det att hon ska fortsätta med dieten och måste gå på den i 6 månader. När det hade gått runt 5 månader var hon fortfarande inte bättre. Magkänslan var kraschad och var inte alls med i detta. Det kändes som att jag tryckte i henne mat som hon inte mådde bra av överhuvudtaget. Sakta kom insikten, vad hände under hösten… Jo hon fick mer av valpfoder nummer två som innehöll kyckling och godis som innehåller bland annat kyckling. Godisar som inte är helt tydliga med vad de innehåller som för andra inte spelar någon större roll men som för Zen inte var bra. Boven i dramat, teorin som visade sig sann var, Zen tåler inte kyckling, åtminstone inte i den mängden hon ätit.
I samråd med oss själva började vi spinna vidare på vad den första hade sagt, börja med en protein källa. Under hela våren hade jag klurat på vilken mat Zen ska få, Hemkokt? Barf? Mush? Något annat? Till slut efter att ha lyft över tusen stenar hamnade vi hos Sund Hundmat och deras Oxblandning. Det kändes rätt från första anblick och Zen har varit lyrisk sedan första gången hon fick dofta på det. Vi köpte hem några stycken och började strax efter mitten av juni att fasa över henne för att sedan vara över i början av juli. Hon har nu ätit detta foder i 3 månader och från första stund har detta varit det bästa som kunnat hända Zen matmässigt. Hennes mage är så fin, pälsen blossade ut och är glansig och vacker. Hennes ögon som hade intagit en gråmulen ton började tindra av levandsglädje igen. Kroppen som hade tagit så mycket stryk under tiden efter höstskadan började byggas upp(med hjälp av Canineopat Backes Hundhälsa också) och repade sig själv lättare än någonsin. De få gångerna bajset inte varit perfekt har hon ätit något mystisikt på promenaden och fått lite si sådär bajs vid enstaka tillfälle, långtifrån varje gång och aldrig under denna tid har hon haft diarrér, aldrig en slemmig hinna som tidigare var vardag. Hon har alltså en helt normalt fungerande vacker mage.
Vi kan inte vara mer nöjda med hur hon mår nu och hur fantastiskt glada vi är över att vi tog detta beslut att gå över till Oxblandningen. Zen var dålig men hon har ingen dålig mage. Den är helt normal, hon är bara intolerant mot kyckling som så många är av oss människor mot exempelvis mjölk eller gluten och det är inget fel med det, vi håller oss till mer rena produkter i framtiden och utan kyckling.
Hon kan nu till sin stora glädje äta en del olika grönsaker och frukt/bär där vi testar försiktigt fram. Vi börjar känna oss så modiga att snart under hösten/vintern våga testa ett nytt protein i små mängder för variation. Som godis har hon enbart ätit vom men även Elitbitar från sund hundmat sedan vi gick över från kycklingen och även där ser vi en öppning att våga testa nytt inom sin tid.
